The Datsuns | Headstunts

Året var 2004 och platsen var Atlantis-scenen på Hultsfredsfestivalen. Det jag såg där är det som jag sedan dess refererat till som "den bästa spelningen jag någonsin sett" och även om jag älskade The Datsuns redan innan, så älskade jag dem ännu mer efter det. Jag brukar se mig själv som en rockens man, åtminstone började mitt riktiga musikintresse med just rocken. I ärlighetens namn så lyssnar jag inte lika på mycket rock'n'roll längre, i jämförelse med andra genrer - men jag lyckas alltid bli lite kär igen när gamla favoritband släpper nytt.

The Datsuns - Yeah, Yeah, Just Another Mistake (mp3)

Jag är arg, för i april spelade Audrey på Debasers scen nere vid Slussen. Det kostade 100 kronor i dörren och jag kunde inte gå. Jag visste att de skulle släppa eller precis hade släppt en ny skiva, då det var sådan där releasespelning. Men jag kunde inte gå, och jag ville gärna gå.

Så, här sitter man ett halvår senare. Har skivan på vinyl, men den första låten jag hörde är den som fortfarande gör mest intryck. Den heter "Big Ships" och jag tror att den handlar om olycklig kärlek. Stön i början och genom hela låten riktigt vackra melodier. Oftast låter det skört, som om man precis har varit med om ett uppbrott.

Med denna låt tycker åtminstone jag att Audrey faktiskt återigen visar på att vara det bästa popbandet Sverige har vid släpptillfället. Inte för att det har kommit något bättre sedan dess, men sedan utger jag mig heller aldrig för att ha koll.

Audrey - "Big Ships" (mp3)

B-fredag | Parker Lewis - Heart Rate Hill

Jag vågar inte lyssna på "Heart Rate Hill" längre. Anledningen är att jag ligger alldeles på gränsen till att ha lyssnat sönder den, och då får det lika gärna vara ett tag framöver för säkerhets skull. Men ni får såklart inte missa detta guldkorn om det råkat gå er förbi!

Parker Lewis har omarbetat titellåten på Kalle J:s debutplatta "Om Du Lyssnar Noga" och resultatet är helt fantastiskt. När ljudet på Kalle J-skivan ibland var lite platt (även om melodierna var fina) så har låten här i sin nya form fått en helt ny volym, mycket tack vare sången av Matilda från Mixtapes And Cellmates. I väntan på att Parker Lewis ska släppa sitt album ska jag försöka låta bli att lyssna på "Heart Rate Hill" av ovan nämnda anledning, men jag hoppas att ni inte gör det.

Parker Lewis - "Heart Rate Hill" (mp3)

The Naked Souls | Shady Ways Anticlockwise

Det är rätt kul när man tänker på hur Soulseek var förr i tiden. Jag satt rätt mycket i shoegazerummet och hittade diverse sällsynta singlar av det mesta man ville åt. Problemet med shoegaze är dock att det inte är någon större variation mellan banden. Antingen gick man efter Cocteau Twins eller My Bloody Valentine, varpå man sedan la på valfri "unik" influens.

Jag tror jag var rätt besatt av shoegaze i ungefär två år, sedan dog det ut helt. Jag lyssnar visserligen fortfarande på vissa äldre artister och försöker ta mig tiden att kolla in nya skivor också. Oftast slutar det i att man lyssnar tre låtar in, stoppar och slänger på Donna Summer bara för att kunna förtränga vad man just gjorde (fungerar dock inte med senaste, då den ger motsatt och värre effekt).

Om man bortser från de band som var mer definierande av stilen till en början, och kan räknas på mindre fingrar än du har på en hand, är det nästan bara ett annat band jag numera slår på lite när jag känner för det. De kommer från Tjeckien, släppte en enda skiva 1995, turnerade lite med Stereolab och kom på att ingen ändå köpte skivan samt la av ungefär där.

Bandet heter The Naked Souls och skivan heter "Shady Ways Anticlockwise". Musiken påminner en hel del om Slowdive, däremot är rösten ganska unik för stilen. Att det sedan räcker för att få igång mig säger allt...

The Naked Souls – "Victoria" (mp3)

Blandade Artister | Cosmic Balearic Beats Vol. 1

När ett bolag som Eskimo Recordings väljer att ge ut en kompilation som både inne håller "Balearic" och "Beats" i titeln kan man inte annat än bli exalterad. Eskimo Recordings är kända för att ha ett stall med artister som producerar kvalitativ discohouse, som Lindstrøm & Prins Thomas, Aeroplane och L.S.B. för att nämna några av dem. På kompilationen medverkar dock inga av bolagets egna artister, utan lite spridda akter, som alla delar kärleken till det funkiga och baleariska discosundet. En sak är väldigt säker, man lär inte stöta på en bättre samling låtar innan årsskiftet, den saken är säker. Det här är ju för fan det bästa som hänt hemmafesten sen, ja, jag vet inte när.

Här är två smakprov från skivans 13 låtar.

Rubber Room - Cockroach (mp3)

Lovelock - Don't Turn Away (From My Love) (mp3)

B-fredag | Air - High Point

Jag började lyssna på Air när de släppte sitt (understryk svåra) andra album "10 000 Hz Legend". Den kalla ljudbild som framstod på skivan är inget de direkt återanvänt på senare tid, utan mer satsat på den mjuka värme som gjorde debuten "Moon Safari" till den klassiker som den är idag. Jag förstår det, men samtidigt så har de också tappat mitt intresse när de väljer en sådan självklar och enkel väg. Jag menar, "Electronic Performers" och "How Does It Make You Feel?" tillhör ju ändå några av duons bästa låtar.

Deras senaste skiva, "Pocket Symphony" från 2007, är en helt okej historia. Nicolas började experimentera med det japanska instrumentet Koto och min forna popidol Jarvis Cocker medverkade på två spår (ja, ett ytterligare spår med honom fanns på download-utgåvan) framhävde en schyst "Jag är så jävla bakis"-känsla i rösten, men mer än så var det egentligen inte.

Trots det så köpte jag skivans promotion-singel "Once Upon A Time" på sjutumsplast. Det gjorde jag av den här enkla anledningen; b-sidan, med hopp om att de kanske vågat producera en låt som tog ut svängarna lite. Så var inte fallet, men oj vad vacker den var/är.

Och nej, jag förstår inte heller vart jag vill komma.

Air - High Point (mp3)

Air Formation | Things That Don't Exist

Jag säger såhär, istället för Glasvegas. Resten är upp till er.

Air Formation - The Things That Don't Exist (mp3)

MSTRKRFT | Bounce

Idag började jag mitt nya liv - ännu en gång. Träning tre gånger i veckan, innebandy med jobbgubbarna (haha) en gång i veckan, bra kost, ingen rökning och så vidare. Suck, vi får se hur det här går.

ALL I DO IS PARTY

MSTRKRFT - "Bounce Feat. NORE (The Bloody Beetroots Remix)" (mp3)

B-fredag | Slint - Rhoda

Det finns en del som hävdar att rocken är död, för att sedan sätta sig ner och avnjuta "Exile On Main Street". Sedan finns det folk som säger att postrocken är död, men de är oftast tillräckligt nyfikna för att hitta något annat. Men idag är det återigen en tillbakablick till, beroende på hur man ser på saken, 1989 eller 1994.

Slint hade släppt albumet "Tweez" samma år på Jennifer Hartman Records, vilka då kom med en utannonsering av en EP. EP:n kom aldrig ut där, då Slint bytte bolag till Touch & Go. Där släppte dem sedan "Spiderland" 1991, vilket är en av de stora favoriterna här i hemmet. Efter den skivan la bandet av, så vi kan säga att det var rätt tyst.

Fram tills 1993, då Touch & Go släppte "Tweez" på nytt. På något sätt kom de också underfund med att EP:n var inspelad, men uppenbarligen skrotad. 1994 såg världen skymten av den, även om ingenting på den egentligen hade någon titel och också var helt instrumentalt. B-sidan visade sig vara en återinspelning av låten "Rhoda", som sopade banan med originalet. A-sidan var svårare, då den var helt ny, men den visade sig heta "Glenn".

Det bästa sättet att sammanfatta Slints musik bör vara ett citat från tidningen Melody Makers recension av "Spiderland", skriven av mannen som spelade in första albumet och EP:n åt dem – Steve Albini:

"Ten fucking stars"

Slint - "Rhoda" (mp3)

Helios - Refraction (Feat. Hollie Kenniff)

Som många säkert redan vet, så väntas ett nytt album med Helios, kallat "Ceasura", som väntas släppas 11 november. Ett album jag personligen längtat mest efter i år, och att döma av ljudklippen från varje låt på skivan så verkar det vara en lovande uppföljare till "Eingya" från 2006, som inte bara var det årets bästa album, utan ett av de bästa någonsin. Jag väntar otåligt på "Ceasura".

Tur är väl då att Keith (Helios) vet hur man botar otålighet. I april i år så utannonserade han "Song-A-Month", då han en gång varje månad lägger upp en låt för gratis nedladdning, tidigare outgivna och som inte kommer vara med på "Ceasura". I början följde han det troget, men i augusti så gjorde han en omfattande flytt så inget har dykt upp sedan dess. Ja tills nu.

Den senaste låten heter "Refraction" och är en låt han gjort tillsammans med sin fru, Hollie. Resultatet är ganska oväntat (fast bra), med tanke på hur det låtit tidigare när han gjort något med henne, i projektet Mint Julep (rekommenderas).

Helios - Refraction (Feat. Hollie Kenniff) (mp3)

Tidigare Song-A-Month:

Helios - Isoline (mp3)

Helios - Land Father (mp3)

Helios - Radiohead Mix (mp3)

Helios - Coalescence (mp3)

Höstlöven | Steg För Steg

Den senaste tiden har till stor del representerats av pop på svenska (som Nordpolen, PATS, Människor utan gränser och Samtidigt som) för min del, så timingen för Höstlöven hade knappast kunnat vara bättre.

Kanske är det så enkelt att alla texter blir starkare och effektivare på ens modersmål. Klart är i alla fall att mjuk och vacker sång höjs flera snäpp i kombination med en enkel bärande syntstråkslinga som i det aktuella fallet, och jag kommer låta Höstlöven bära mig genom vardagen ett bra tag framöver.

Höstlöven - Steg För Steg (mp3)

Empire Of The Sun | Walking On A Dream

Empire Of The Sun är ett samarbete mellan Luke Steele från The Sleepy Jackson och Nick Littlemore från Pnau. Jag vägrar dock att se detta som "bara" ett samarbete, alternativt ett sidoprojekt, när jag mer eller mindre har bestämt mig på förhand att det här är en av årets skivor efter att ha lyssnat på titelspåret nästintill oavbrutet i flera veckor. En helt fantastisk låt, jag finner inga bättre ord att beskriva den med. Så förväntningarna var skyhöga när jag köpte "Walking On A Dream" och de är delvis infriade.

De första fyra låtarna är inget annat än underbara. En möjlig anledning till att jag inte skriver det om hela skivan är att jag spelar om dessa fyra låtar på repeat och jag har inte hunnit bilda mig en uppfattning på superlativskalan om resten än. De andra låtarna är, for the record, verkligen inte dåliga och även om det här kanske är ett ganska oortodoxt sätt att skriva en recension så är jag, redan nu, helt lyrisk över "Walking On A Dream" och Empire Of The Sun är för mig ett kärleksbarn vars föräldrar är Prince och deras landsmän Cut Copy. Samt en gnutta solnedgång, Hawaii och den yttersta yttre rymden.

Empire Of The Sun - Half Mast (mp3)

Eero Johannes | Eero Johannes

Skweee är, trots diverse lästa artiklar berörande ämnet, för mig en relativt ny företeelse - vilket jag ångrade när jag nyligen lade vantarna på Eero Johannes självbetitlade debutalbum. Jag fick nämligen intrycket av att jag borde tagit tag i det aktiva lyssnandet för längesedan då fascinationen för finnens funkiga lekfullhet är stor. Det här är Planet Mus första skweeesläpp och, så vitt jag kan utläsa, även det enda som inte härstammar från de båda skandinaviska skivbolagen Flogsta Danshall och Harmönia. Bland Planet Mus tidigare utgivna akter hittar vi även, förutom µ-Ziq själv, Benga, Kettel och Venetian Snares. Helt okej, om man säger.

Skivan i fråga är späckad med söta melodier och snirkliga basgångar mitt bland alla sköna beats och breaks. Det är jämnt, men givetvis återfinns ett par utstickande spår där "We Could Be Skweeeroes" och "Natt I Spårvagnen" utgör två sådana. Den tidigare nämnda för delvis tankarna emot hiphop med ett stänk glitch (även om jag inte riktigt kan sätta fingret på en klarare association, emellanåt får jag starka chipmusikkänningar av det hela) medan den senare är en skönt funkig historia och kanske skivans starkaste spår. Nämnas bör även att "Natt I Spårvagnen" fungerar jättebra att mixa ihop med Fatboy Slims "Fucking In Heaven".

Eero Johannes - "Natt I Spårvagnen" (mp3)

Bonus
Eero Johannes - "We Could Be Skweeeroes" (mp3)

B-fredag | Sambassadeur - Crooked Spine

På Sambassadeurs självbetitlade debut så samsades bandets sångare Anna Persson och Daniel Permbo om att sjunga, antingen tillsammans eller var och en för sig. Något som jag tyckte var väldigt fint, och deras röster var som gjorda för melankolisk lo-fi. Dock fanns det dem som inte tyckte att Daniel sjöng speciellt bra, och att Anna lika gärna kunde tagit hans plats. Ja, fakta, sjunger bättre, men det man inte har i stämbanden har man i hjärtat och leverar känsla, något Daniel verkligen kan.

När deras uppföljare "Migration" kom förra hösten hade flera förändingar skett. Produktionen hade högre klass, soundet hade fått en helt annan styrka, och så, Daniels röst hade fått ge vika för Annas. Fråga mig inte varför, men jag tror en av anledningarna är ovanstånde resonemang, och vips medverkade han på ytterst få spår. Jag klagar inte, men jag saknade hans medverkan, så därför blev jag väldigt glad när skivans andra singel släpptes, "Final Say". Väldigt bra låt, Anna gör en av sina bästa sånginsatser någonsin, men hon är inte ensam, eftersom Daniel framför sin absolut bästa på b-spåret "Crooked Spine".

Singeln släpptes tidigt i våras, och det är faktiskt den jag plockat upp framför "Migration" när jag vill lyssna på Sambassadeur (jag har en tillfällig paus, så det blir i mindre doser). Jag är nämligen väldigt förtjust i singelutgåvor där a- och b-sidan väger lika mycket, precis som Annas och Daniels röster gör.

Sambassadeur - Crooked Spine (mp3)

Tiger Lou | A Partial Print

De elektroniska inslagen är mer markanta än tidigare, det var det första jag reagerade på. Sedan har ju Tiger Lou i sig alltid varit lite depp, ett tema som väl återanvänds på bandets kommande tredje album, "A Partial Print". Mitt förhållande bandet är inte direkt tight, men då och då plockar jag upp deras skivor. Föregångaren "The Loyal" lyssnade jag väldigt mycket på under mitt sista gymnasieår och ibland spelade den på våra graf/design-lektioner. Det resulterade att ganska många undrade vad det var, så jag fick namedroppa låtnamn på papper så de i efterhand kunde ladda ner hemma.

Jag vet inte om de positiva reaktionerna varit likadana med "A Partial Print", eftersom skivan inte är lika direkt i sitt sound som föregångarna, men som med det mesta, allt tar sin tid. Låten "Odessa" är ett bra exempel, som börjar med Rasmus Kellermans ängsliga röst endast uppbackad av orgel, men som till slut mynnar ut i både kör och elektroniska trummor. Ja, jävligt bra, bara den får tid.

Tiger Lou - Odessa (mp3)

Hello Saferide | More Modern Stories From

Jag tycker betydligt bättre om Hello Saferide än vad jag tycker om Säkert!. Jag tycker inte illa om Annika Norlins svenska alter ego men det är någonting i hennes textskrivande som passar sig bättre på engelska. Jag funderade över exakt vad det är jag gillar med hennes texter och jag kom fram till samma slutsats som när jag funderade över samma sak tidigare i år, när Markus Krunegårds solodebut släpptes. Denna gång så formades det ett uttryck i mitt huvud som jag med största sannolikhet inte är den första att använda, men som ändå fick mig att le - poprealism. Vilket fantastiskt ord, haha.

I jämförelsen mellan denna och den föregående "Introducing Hello Saferide" så är det två saker som sticker ut. För det första så är inte texterna riktigt lika banalt charmiga denna gång, de känns mer ärliga. Den andra stora förändringen ligger i produktionen. När Norlin intervjuades i P3 Populär så talade hon om sitt ogillande av elgitarrer under inspelningen av den föregående skivan (därav saknaden av dem) och hur hon inför denna skiva gjorde en helomvändning och nästan uteslutande har använt elgitarrer. Resultatet blev bland annat en ljudbild som i en större utsträckning talar om Hello Saferide som ett sammansvetsat band och inte "bara" en soloartist. Vilket förstås är positivt och betyget blir en HELGJUTEN SKIVA, av 5 möjliga.

Hello Saferide - Travelling With HS (mp3)

B-fredag | My Bloody Valentine - Instrumental B

Det här är ett beställningsjobb jag verkligen inte ville ha just nu. Någon ber mig skriva om en 7" jag har och som jag inte kan lyssna på. RIAA-steget har gått sönder totalt, och ett nytt kostar 3700. Köper ingen budgetskit igen, speciellt inte efter att ha skaffat ny skivspelare och redan börjat spara till nytt RIAA-steg (bra prioritering, liksom).

I alla fall, jag vet inte ens om det klassar sig som en riktig b-sida ens. Det är inte direkt en singel släppt i det normala kommersiella syftet, utan kom som en bonus på de första 3000 exemplaren av "Isn't Anything". Sedan vet jag inte, men a-sidan låter egentligen som en... dålig demo. En låt som varit påbörjat, men sedan slutat med när bandet insåg att den var rätt kass. Den är också instrumental, men rätt smaklös jämfört med den här. Eller tja, b-sidan hör inte heller till det bästa de har. Jag hade inte skaffat den om jag aldrig påbörjat projektet att få tag på alla brittiska vinylutgåvor mellan 1988-1991 (saknas en 7" från 1988 i dagsläget).

Trots att den är svår att få tag på och så, är den mest bara intressant av två skäl. Det första är väl samplingen på b-sidan, som är tagen från Public Enemy. Det andra berör rykten om skivor med bandet som påbörjades efter "Loveless". En ryktades vara influerad av drum'n'bass, varpå någon skribent nämnde att bandet egentligen redan påbörjat den banan med b-sidan här. Enligt honom lät den som rätt primitiv sådan om man spelade den i 78 RPM istället för 45 RPM.

Jag vet inte, jag lämnar det till er:

My Bloody Valentine - "Instrumental B" (mp3)

B-onus
My Bloody Valentine - "Instrumental B (fast)" (mp3)

Anna Ternheim - What Have I Done (Acoustic Version)

För de som inte riktigt har pejl, så väntas alltså ett nytt album med Anna Ternheim. Det skall heta "Leaving On A Mayday" och släpps den 12 november. Det är hennes tredje i ordningen, och leds av singeln "What Have I Done". Precis som tidigare, så kommer albumet att släppas i en naken version (som medföljer som extraskiva) där flera av de "vanliga" spåren kommer vara avskalade och akustiska. Nu, några veckor innan singeln släpps, så bjuder Anna på den nakna versionen, som förstås är helt olik orginalet. Ovan kan du beskåda en inspelning av låten tillsammans med albumets producent, Björn Yttling. Med tanke på hur fin den låter såhär, kan jag inte föreställa mig hur den kommer att låta med full backup. Stråkar någon?

Anna Ternheim - What Have I Done (Acoustic Version) (mp3)

Fontän - Early Morning (Version By Studio)

En enkel liten ekvation så här på söndagkvällen:

(Jarold + Melin) + (Lissvik + Hägg) + Information, 2008 =

Fontän + (Lissvik + Hägg) + Information, 2008 = "Early Morning"

Fontän + Studio + Information, 2008 = "Early Morning (Version by Studio)"

"Early Morning (Version By Studio)" = Sprudlande popromantik

(Eventuella brutala matematiska misstag ursäktas med att undertecknad blott utexaminerades med betyg G i Matematik B)

Fontän - Early Morning (Version By Studio) (mp3)

datA | Rapture Ep

datA/DatA/Data (valfri stavning, uppenbarligen) har inte bara kanske världens bästa artistnamn, utan han är även rätt grym kille på att göra musik också. Det första jag hörde med datA/DatA/Data var en remix på Teprs låt "Minuit Jacuzzi" och efter att ha hört egenproducerade alster ändrades inte min positiva inställning till fransmannen. Efter att ha inhandlat hans senaste Ep "Rapture" så märkte jag att en ganska märklig (med tanke på vad de brukar göra) remix infann sig, nämligen från svenska Pacific! - vilket gör den hör posten till någon slags partyuppföljning av B-fredagen. Det är ju lördag.

datA - Rapture (Pacific! Remix) (mp3)