Jag började lyssna på Air när de släppte sitt (understryk svåra) andra album "10 000 Hz Legend". Den kalla ljudbild som framstod på skivan är inget de direkt återanvänt på senare tid, utan mer satsat på den mjuka värme som gjorde debuten "Moon Safari" till den klassiker som den är idag. Jag förstår det, men samtidigt så har de också tappat mitt intresse när de väljer en sådan självklar och enkel väg. Jag menar, "Electronic Performers" och "How Does It Make You Feel?" tillhör ju ändå några av duons bästa låtar.Deras senaste skiva, "Pocket Symphony" från 2007, är en helt okej historia. Nicolas började experimentera med det japanska instrumentet Koto och min forna popidol Jarvis Cocker medverkade på två spår (ja, ett ytterligare spår med honom fanns på download-utgåvan) framhävde en schyst "Jag är så jävla bakis"-känsla i rösten, men mer än så var det egentligen inte.
Trots det så köpte jag skivans promotion-singel "Once Upon A Time" på sjutumsplast. Det gjorde jag av den här enkla anledningen; b-sidan, med hopp om att de kanske vågat producera en låt som tog ut svängarna lite. Så var inte fallet, men oj vad vacker den var/är.
Och nej, jag förstår inte heller vart jag vill komma.
Air - High Point (mp3)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar